Gladan

Den röda gladans ( Milvus milvus) historia i Skåne i modern tid.

I början av 70-talet fanns en flock av övervintrande glador i Tomelilla. Bland ornitologer började man intressera sig för denna lokala vinterflock, varför den fanns där, hur den överlevde vintern och om gladan hade övervintrat tidigare i Skåne. Magnus Sylwén, forskare från Lund, tog sig an uppgiften tillsammans med lokala naturvårdare.

Den tidigare historien blev svår att utreda. Visserligen fanns rapporter om att man kunde köpa uppstoppade glador i Tomelilla förr men ingen kunde bekräfta vinterflockar eller övervintring.

Vad vi vet är att svinslakteriet i Tomelilla redan på 60-talet levererade tarmrens till Karlsfälts gård i St Herrestad. Detta deponerades på åkermark för att senare användas som gödning i odlingen. Eftersom tarmrenset förutom halm innehöll bitar av kött och mycket fett blev det populärt bland rovfåglar och inte minst de övervintrande gladorna. Tarmrenset användes fortfarande på 70-talet som gödningsmedel men kördes nu ut på äkermark i Ullstorp öster om Tomelilla.

Vinterflocken av glador i Tomelilla, ett 70-tal individer, gick varje kväll in för landning på kvällskvisten i Örups almskog och skogen öster om slottet i Örup. Gladorna kom inflygande från olika håll och samlades i en stor flock som cirklade över skogen någon halvtimma innan de gick ner och övernattade socialt i skogen. De satt ofta tätt i ett mindre antal träd och här kunde vi studera spybollar och analysera födovalet.

Bland matresterna fanns halm, rester av smågnagare bl.a. mullvad samt hela fötter av kyckling! När vi följde gladornas jakt under dagen noterades att de spred ut sig kring Tomelilla, kretsade runt gårdarna och deras gödselstackar och till platser där lantbrukare på den tiden ibland lade ut döda kycklingar eller smågrisar. Gladan är till stor del asätare och fångar ganska sällan levande föda. Men många glador samlades kring tramrenset i Ullstorp eller tog sig dit när andra fåglar som råka, kråka, fiskmås och trut letade föda i tarmrenset. Intresset från gladorna avtog helt när inga andra fåglar var i närheten! Snart framgick det att gladorna inte kunde plocka fram godbitarna bland all halm i det deponerade avfallet. De väntade helt enkelt på att andra fåglar med bättre verktyg, som råkor med sin stora näbb, skulle gräva fram bitar av kött och annat gott. När sedan t.ex. råkan flög undan med sin köttbit attackerade gladan i luften, tvingade råkan att släppa köttbiten och fångade elegant upp den i luften.

Efter några år blev det förbjudet att lägga ut tarmrens i naturen. Vildfaunan kunde smittas av parasiter och sjukdomar som ev. fanns i slakteriets tarmrens. Man byggde en sluten bur vid Stenbygården väster om Tomelilla där slakteriet i fortsättningen fick deponera sitt avfall. Därmed blev det oåtkomligt för Tomelillas övervintrande glador. Visserligen lämnades porten ofta öppen och en del svartfågel kom in och hämtade ut föda men för gladorna blev situationen helt förändrad. Då startades ett projekt, finansierat av WWF, som gick ut på att inköpt, kontrollerat, styckat kött köptes från slakteriet och lades ut vintertid väster om Tomelilla. Detta fungerade som en bra ersättning för tarmrenset och andra rovfåglar kunde också dra nytta av den nya utfordringen. Bl.a. fick övervintrande havs- och kungsörn tillgång till ytterligare en födokälla kring Fyledalen. Gladorna ökade under denna tid långsamt och vid svåra snöstormar, som t.ex. i dec 79, blev utfordringen oåtkomlig i någon vecka och många undrade om gladorna hade klarat sig. Men de dök alltid upp igen och när slakteriet sedan lades ner avslutades också utfordringen av praktiska skäl. Sedan dess har väl vintrarna varit mildare och snöfria och tillgången på naturlig föda har varit säkrare.

Gladorna har nu ökat kraftigt och de häckar och övervintrar nu i hela Skåne och i delar av Halland, södra Småland och Blekinge. Under forskningen med de övervintrande gladorna kontrollerades också häckning och antalet ungar registrerades. Gladan behöver rejäla lövträd och häckar gärna i bokskog eller dungar gärna i närheten av vatten. Idag är nog bra boplatser en begränsande faktor för tätare populationer särskilt i södra Skåne. Den röda gladan har vid något tillfälle häckat tillsammans med den bruna gladan.

När man studerar gladorna idag inser man att de specialiserat sig på bondens verksamhet på åkrarna. Idag finns få öppna gödselstackar. Vid jordbearbetning samt inte minst skörd av ensilage samlas gladorna kring maskinerna. I klöversträngen vid slåtter och under den vid upptagning av grödan ligger många döda smågnagare och andra smådjur. Men det visar sig också att gladan, som ogärna sätter sig på marken någon längre tid, i flykten går ner och med klorna tar med sig lite gräs. I gräset har då funnits t.ex. en daggmask som sedan äts upp direkt i luften innan gräsen släpps ner igen. Denna ensilageskörd lockar även stork och ibland örnar.

Man kan lätt förstå varför Tomelilla valt just gladan till sin kommunfågel.

Göran Gustafson

 

glad8_01_01  glad7_01_01  glad3_01_01

GLADA  651748DA  651767DA

milvus_01  Glada  Röd glada

Röd glada  Röda glador  Glador

 

 

 

 

 

 

 

 

© 2011 Tomelilla Naturskyddsförening